Calciopoli - skandalen i Serie A
Alla inom fotbollen strävar efter att vinna och varje individ använder de lagliga medel som finns tillgängliga för att uppnå detta mål, men det förekommer fall där personer som är involverade i fotbollsvärlden försöker få fördelar på direkt olagliga och omoraliska sätt.Det kanske mest kända fallet under de senaste decennierna inträffade i Italien i mitten av 2000-talet och kallades Calciopoli.
2006 Fotbolls-VM
Den 4 juli 2006 var en bitterljuv dag för italiensk fotboll och skulle påverka Italien som fotbollsnation, med vetskap om hur viktig denna sport är för stövellandet. Den dagen befann sig det italienska landslaget i Tyskland och spelade semifinal i fotbolls-VM, med värdlandet som motståndare. Matchen samlade spelare som Phillip Lahm, Bastian Schweinsteiger, Michael Ballack eller den kommande bästa målskytten i VM-historien, Miroslav Klose på den tyska sidan, medan Italien hade Andrea Pirlo, Francesco Totti, Gianluigi Buffon, och framtidens Ballon d'Or vinnare det året, Fabio Cannavaro i sitt lag.Matchen var väldigt jämn och inget av lagen lyckades få hål på det andra, vilket ledde till förlängning. Väl där skapade båda lagen flera målchanser, men det oavgjorda resultatet stod sig ända fram till den 119:e minuten, och när det verkade som att allt var klart för att matchen skulle få avgöras på straffar rensades en hörna från Del Piero av det tyska försvaret inte bättre än att returen nådde Pirlos fötter. Pirlo såg en lucka som ingen annan såg och slog en genomskärande passning mellan flera tyskar fram till Fabio Grosso som kunde göra 1-0.
Grossos firande blev ikoniskt på grund av känslorna och överraskningen hos spelaren själv. En minut senare avgjordes matchen definitivt genom en kontring där Gilardino spelade fram av Del Piero som satte tvåan, och Italien var klara för VM-finalen.
Domen
Samma dag, 4 juli 2006, tillkännagav det italienska fotbollsförbundet offentligt straffen för klubbarna Juventus, AC Milan, Reggina, Fiorentina och Lazio efter en utredning med avlyssnade telefonsamtal där dessa klubbar höll konstant kontakt med Pierluigi Pairetto, som var ansvarig för att utse domare, för att hitta domare med gynnsamma tendenser för dessa lag för viktiga matcher under säsongerna 2004/2005 och 2005/2006. Även om denna aktivitet i sig är olaglig hittades inga bevis för någon direkt matchfixning.Utredningen startade med fokus på Juventus, närmare bestämt två av dess huvudledare, Luciano Moggi (generaldirektör för Juventus) och Antonio Giraudo (administratör för Juventus). Baserat på de samtal dessa båda hade med Pairetto började man även nysta upp relationer med ledare för andra klubbar.
Juventus - klubben som drabbades hårdast av Calciopoli
Straffen
De inblandade domarna och cheferna straffades var och en utifrån hur involverade de hade varit i ärendet enligt utredningen, och som en konsekvens fick de klubbar vars chefer ingick i fallet också sina respektive straff, både sportsligt och ekonomisk. Klubbarnas straff var följande:- Juventus: Klubben som drabbades mest och främst Juventus som blev degraderade till Serie B och skulle börja följande säsongen med 30 poängs avdrag, och man fråntogs även Serie A-titlarna för säsongerna 2004/2005 och 2005/2006. Titeln 2004/2005 tilldelades inte någon annan klubb medan titeln för säsongen 2005/2006 tilldelades Inter, som var tvåa i tabellen och inte hade varit inblandade i fallet.
- AC Milan: Fick ett avdrag på 44 poäng för säsongen 2005/2006, vilket gjorde att de skulle missade UEFA Champions League, och man skulle starta följande säsong på minus 15 poäng.
- Fiorentina: Det beslutades att de skulle degraderas till Serie B och starta säsongen på minus 12 poäng och inte få delta i UEFA Champions League, som de hade kvalificerat sig till säsongen 2005/2006.
- Lazio: Degraderades också till Serie B och skulle starta på 7 poäng minus och fick inte delta i UEFA-cupen.
- Reggina: Fick stanna kvar i Serie A men skulle börja kommande säsong på minus 15 poäng.
Efter en rad överklaganden och rättsliga processer sänktes straffen till klubbarna och blev till sist enligt följande:
- Juventus: Nedflyttningen till Serie B skulle bibehållas men poängen som dras av för starten följande säsong skulle vara 17 poäng, något som senare minskades ytterligare till minus 9 poäng. Förlusten av de båda titlarna skulle bibehållas.
- AC Milan: Minskningen av poäng för säsongen 2005/2006 blev 30 poäng, vilket var tillräckligt lågt för att de skulle tillåtas delta i UEFA Champions League, även om man fick hoppa in redan i UCL kvalet i stället för att vara direktkvalificerade. Säsongen 2006/2007 skulle börjas med minus 8 poäng och en hemmamatch skulle spelas inför tomma läktare.
- Fiorentina: De skulle fortfarande degraderas till Serie B och de skulle börja nästa säsong med minus 15 poäng, samt spela två hemmamatcher med tomma läktare, och tappade dessutom sin UEFA Champions League plats.
- Lazio: De skulle fortsatt degraderas till Serie B, även om de skulle börja kommande säsong med endast minus 3 poäng och tvingas spela två hemmamatcher inför tomma läktare. De tappade även sin plats i UEFA-cupen.
- Reggina: De skulle börja nästa säsong med minus 11 poäng och betala en straffavgift på 100 000 euro.
Utöver dessa straff för kubbarna straffades även de personer som var direkt inblandade i fallet i juli 2006, även om de slutgiltiga domarna avkunnades i november 2011. Bland de viktigaste inblandade parterna var Pierluigi Pairetto, som fick en 42-månaders förbud att utöva verksamhet relaterad till professionell fotboll och 16 månader i fängelse, Luciano Moggi skulle behöva tillbringa 5 år borta från fotbollen och fick ett 64 månaders fängelsestraff, Antonio Giraudo fick ett straff på 5 år från fotbollen och 36 månader i fängelse, och slutligen domaren Massimo De Santis, som fick ett straff på 4 år från fotbollen och 23 månader i fängelse. Totalt var det 22 personer som blev straffade, allt från domare, klubbchefer samt ledare inom det italienska förbundet.
Alla dessa straff fick konsekvenser på sportslig nivå. Juventus degradering fick störst genomslag i fotbollsvärlden då spelare som Fabio Cannavaro och Emerson lämnade klubben för att följa med Fabio Capello till Real Madrid, som också lämnade klubben. Backarna Gianluca Zambrotta och Lilian Thuram gick till FC Barcelona och Zlatan Ibrahimovic och Patrick Vieira gick till Inter. Dessa två sista övergångarna markerade starten på en period inom den italienska ligafotbollen där Inter kom att dominera och vinna fyra raka serie A-mästerskap, inklusive trippeln 2010. Denna trippel vanns dock utan Zlatan i laget som vid det laget flyttat till Barcelona.