Den kinesiska fotbollsbubblan
Fotboll är ett globalt fenomen som gör den till den mest populära sporten på planeten. Nästan var som helst i världen kan man se människor spela fotboll. Detta gör att fotbollen har en enorm inverkan på samhället och därmed ses fotboll i många fall som en möjlighet att investera för att uppnå olika mål.
Hur som helst är detta inte första gången vi ser detta, eftersom det finns liknande precedensfall som exempelvis Qatar och MLS (amerikanska Major League Soccer), men framför allt Kina, som är det mest liknande fallet till det saudiska. Det asiatiska landet spenderade miljarder i jakten på att bli en fotbollsmakt, något som numer har slagit bakut för de kinesiska klubbarna.
Ursprunget
Historien började redan 2002, under FIFA-VM 2002 i Sydkorea och Japan, som visade sig vara ett fenomen på den asiatiska kontinenten, bland annat för att det var det första VM som organiserades i Asien. Speciellt i Kina var det också betydande fokus på turneringen eftersom det var första gången (och hittills enda gången) som Kina deltog i ett VM.Fotbollen fick mer popularitet i Kina tack vare VM, men den lokala ligan och klubbarna stötte på många problem, vilket ledde till att mästerskapet omorganiserades med den engelska Premier League som referens. År 2004 föddes Chinese Super League. Målet med detta var att ha en mer professionell och strukturerad fotboll i landet som kunde leda till en hållbar tillväxt och utveckling av sporten.
Professionalismen inom kinesisk fotboll började öppna dörrarna för utländska spelare och tränare i större utsträckning än vad som hade setts fram till dess, och detta hjälpte till att förbättra kvaliteten på denna vackra sport i landet, även om det inte levde upp till de förväntningar Kina själva hade i åtanke. Därför började regeringen främja investeringar av kinesiska företag i fotbollsklubbar. Det var så många företag, som till exempel ett av landets främsta företag Evergrande Group, köpte sig en fotbollsklubb, i detta fall Guangzhou år 2010.
Seydou Keita var en av de stora värvningarna till kinesiska ligan
Ligan började bli attraktiv för spelare i Europa ur ett finansiellt perspektiv, för spelare som inte var på den högsta nivån eller stjärnor som såg slutet av sina karriärer. Men år 2013 avslöjades ett korruptionsfall inom kinesisk fotboll som involverade 33 personer, inklusive spelare och tränare, vilket höll fansen borta från arenorna. Detta var ett bakslag för den progressiva utvecklingen som kinesisk fotboll var på väg att ta, och därför behövdes åter en förändring av bilden för att åter locka publik.
Högsta punkten
Mellan 2013 och 2015 anlände spelare som Alberto Gilardino, Paulinho, Robinho, Demba Ba, Tim Cahill och Eidur Gudjohnsen, samt tränare som Luiz Felipe Scolari och Sven-Göran Eriksson. Men det var år 2016 som kinesisk fotboll verkligen visade framfötterna, då klubbarna åkte till Europa för att värva några framstående spelare från den gamla kontinenten. Således värvade Jiangsu Suning Ramires för 25 miljoner euro, vilket var ett rekord för den tiden, men som inom bara 10 dagar skulle slås två gånger till, först med Guangzhou Evergrandes 42 miljoner för Jackson Martinez och sedan Jiangsu Sunings 50 miljoner för Alex Teixeira.Som om det inte vore nog, anlände Hulk till Shanghai PortShanghai SIPG (numer Shanghai Port) mitt under säsongen för 45 miljoner euro och en lön på 16 miljoner euro per år, vilket gjorde honom till en av de bäst betalda fotbollsspelarna i världen. Ett särskilt anmärkningsvärt fall var Graziano Pellè, som utan att vara en av de bästa anfallarna i Europa anlände till Shandong Luneng (idag Shandong Taishan) med en lön på 17 miljoner euro per år. De flesta av dessa spelare var eftertraktade av stora europeiska lag, såsom Teixeira, som var nära att skriva på för Liverpool bara dagar innan han åkte till Kina.
Under samma år, 2016, presenterade Xi Jinping, Kinas president, en plan för att göra det asiatiska landet till ett av de bästa inom fotboll i världen. Planen var att skapa 20 000 fotbollsskolor som skulle ha 30 miljoner elever till år 2020, etablera Kinas damlandslag som ett av de bästa i världen och herrlandslaget som det bästa i Asien år 2030, och slutligen vara ett av de bästa i världen år 2050. Med detta stoppade inte klubbarna sina investeringar, och Shanghai Shenhua värvade Carlos Tevez från Boca Juniors och betalade honom 40 miljoner euro per år, vilket gjorde honom till den bäst betalda spelaren i världen.
Fallet
Mellan 2015 och 2017 var den kinesiska Superligan bland de fem fotbollsligor som spenderade mest på värvningar varje år, och konkurrerade med de bästa i Europa. Denna investeringstakt var dock klart ohållbar och år 2018 började regeringen själv införa vissa restriktioner som begränsade mängden pengar som företagen bakom klubbarna investerade. På detta sätt infördes åtgärder som lönetak och 100% skatt på värvningar av utländska spelare, vilket i princip fördubblade kostnaden för övergångssummor för kinesiska klubbar vid värvning av utländska spelare.År 2020 hade COVID-19 en enorm inverkan på företagen bakom klubbarna, vilket slutligen sänkte kinesisk fotboll, till den grad att Jiangsu Suning, som blev mästare samma år försvann i februari 2021 då företaget bakom klubben, Suning Holdings Group, gick igenom stora ekonomiska svårigheter. På samma sätt visade studier att 12 av de 16 lagen i ligan hade skulder till sina spelare, och fram till 2022 rapporterade landet fortfarande fall av COVID-19, och Kinas hårda regler försvårade det för kinesisk fotboll att återta verksamheten fullt ut.
År 2023 har de flesta klubbar i Kinas högsta division blivit sanktionerade av AFC (Asiens fotbollsfederation) för uteblivna betalningar. Ett annat exempel på fotbollens fall i Kina var nedflyttningen av Guangzhou Evergrande i slutet av 2022, efter att klubben hade blivit mästare 8 gånger mellan 2011 och 2019 (och blivit tvåa i det enda mästerskap de inte vann) och kunnat ha välbetalda toppspelare och tränare. I och med allt detta har kinesiska fotbollsklubbar låtit sina främsta utländska spelare gå och har varit tvungna att koncentrera sig på att använda spelare från sina ungdomslag för att kunna hålla i gång sina A-lag.
På detta sätt har ligan förlorat den attraktionskraft den hade för spelare och tränare från den europeiska toppen, något som påverkar den konkurrensmässiga nivån på ligan och i sin tur saktat ner utvecklingen av kinesiska fotbollsspelare, och därmed även fördröjer den förväntade utvecklingen av herrlandslagets väg till toppen.
Följ oss
