Mário Jardel - från mål och utmärkelser till droger och depression

Mário Jardel var en av de bästa målskyttarna i sin generation med siffror som i vilken era som helst skulle ha varit imponerande. Den brasilianska spelaren vann åtskilliga titlar under sin karriär, både med sina lag och individuellt, och han fick ett stort erkännande som en fruktad målskytt och vann bland annat europeiska Guldskon två gånger. Men olika omständigheter gjorde att han inte kunde nå de nivåer han var avsedd för, varken på klubb- eller landslagsnivå.

FC Porto flagga
FC Porto var klubben där Jardel spenderade några av sina bästa år

Början av karriären

Mário Jardel de Almeida Ribeiro föddes den 18 september 1973 i Fortaleza, en stad i regionen Ceara, Brasilien. Han började spela fotboll i Ferroviario Atletico Clube i sin hemregion, men debuterade professionellt för Vasco da Gama 1992 i Carioca Championship. Ett år senare debuterade han i brasilianska högstaligan, Brasileirao Serie A, men han fick inte mycket speltid på den tiden. Han blev ändock inkallad till Brasiliens U20-landslag för U20-VM 1993, som vann turneringen, men inter heller här fick han mycket speltid.

I jakten på mer speltid lånades han 1995 ut till Gremio, något han inte såg att kunna få i Vasco. Under hans tid i Porto Alegre-laget etablerade han sig som en startspelare i förstaligan då han fick förtroende av Luiz Felipe Scolari som var Gremios tränare på den tiden. Jardel skulle vinna Copa Libertadores 1995 med Gremio och bli turneringens främste målskytt före stora spelare som Rivaldo, Alberto "Beto" Acosta, Victor Aristizabal och Marcelo Salas. "Super Mario" gjorde hela 12 mål i turneringen, fem fler än den näst främste målskytten. 1996 skulle han också vinna Recopa Sudamericana med Gremio.

Hans tid i Portugal

Under sitt ett och ett halvt år i Gremio gjorde Jardel 56 mål på 93 matcher och inte helt oligosikt fångade detta intresse hos europeiska klubbar och det var då FC Porto dök upp. Jardel hade inga som helst anpassningsproblem i Portugal och den brasilianska spelaren stod för en spektakulär prestation redan första säsongen då han gjorde 37 mål på 46 matcher. 1996 debuterade han också för Brasiliens landslag, i en vänskapsmatch mot Ryssland, där han blev inbytt som ersättare för Ronaldo.

Den 7 december 1997 vann Porto mot Juventude Sport Clube i portugisiska cupen med hela 9-1, en match där Jardel stod för makalösa 7 mål på 42 minuter. Under säsongen 1998/1999 gjorde den brasilianske anfallaren 36 mål på 32 matcher i portugisiska högstaligan Primeira Liga, och detta gjorde att han vann europeiska Guldskon.

Och han visade inga tecken på att stagnera, säsongen som följde gjorde han 38 mål på 32 Primeira Liga-matcher och totalt 56 mål på 50 tävlingsmatcher. Denna säsong, det vill säga 1999/2000, var också en succé för honom i Champions League där han blev skyttekung med 10 gjorda mål, förvisso delad titel med Raúl från Real Madrid och Rivaldo från Barcelona, men Jardel var den som behövde minst antal minuter för att nå det antalet mål. I den upplagan av Champions League gjorde Jardel mål mot Real Madrid, Barcelona samt Bayern München, vilket bevisade att han hade vad som krävdes för att göra mål även mot de stora lagen i Europa.

Hans imponerande siffror i Portugal och hans prestationer i Europa fick hans namn att ringa i värvningsklockorna för de stora klubbarna i Europa. Han hade dock väldig otur i "jakten" på att skriva på en för någon av storklubbarna i Europa. Under sommaren 2000 behövde Inter värva en anfallare för att komplettera deras anfall som redan hade Christian Vieri och Ronaldo (som återhämtade sig från sin första allvarliga knäskada) och värvade då Hakan Sükür från Galatasaray. Det italienska laget hade också visat stort intresse för Jardel, men Inters val föll på turken i stället. Med pengarna från Sükür blev det i stället så att det turkiska laget, som nu i sin tur var i behov av en anfallare, betalade den brasilianske spelarens utköpsklausul.

Det turkiska laget hade just vunnit UEFA-cupen och hade högprofilerade spelare som Gheorghe Hagi, Emre Belözoglu, Cláudio Taffarel och Gheorghe Popescu, samt Mircea Lucescu på bänken. Jardel gjorde sin debut i den turkiska ligan genom att göra fem mål och visade återigen att han inte tycktes behöva någon anpassningsperiod för en ny klubb. Han gjorde också två mål i UEFA Super Cup 2000, mot Real Madrid, där ett av målen var segermålet på övertid som gav det turkiska laget titeln. Efter 34 mål på 43 matcher under sin första säsong i Turkiet hoppades den brasilianske spelaren åter igen på att få erbjudanden från någon av de större klubbarna.

Men det blev i stället hans lagkamrater som var de som lyckades skriva kontrakt med större lag, Emre och Okan Buruk skrev på för Inter. Men Jardel lyckades inte få till en transfer som han hade hoppats på, något som började påverka den brasilianska spelaren känslomässigt. Scolari, som numer var förbundskapten för Selecao (som det brasilianska landslaget kallas), kallade in honom till att representera Brasilien i Copa America 2001, till en trupp som saknade några av Brasiliens främsta stjärnor. Resultatet i turneringen blev eliminering i kvartsfinalen mot Honduras, ett förnedrande resultat för ett lag som Brasilien.

Jardel sökte efter en väg bort från Galatasaray men då erbjudanden från toppklubbarna åter lyste med sin frånvaro valde han att återvända till Portugal, men denna gång till Sporting, som betalade cirka 5 miljoner euro samt inkluderade tre spelare i affären med turkarna för att få den brasilianska anfallarens signatur. I Lissabonklubben fick han spela med ett par unga lovande spelare vid namn Ricardo Quaresma och Cristiano Ronaldo.

Under säsongen 2001/2002 gjorde han 42 mål på 30 Primeira Liga-matcher och 55 mål på 42 matcher totalt, vilket gjorde att han nådde rekordet att ha gjort mer än 30 mål under var och en av sina sex säsonger i Europa. Förutom att vinna Guldskon ännu en gång, och hans femte skytteligatitel i Portugal på fem säsonger i den portugisiska ligan, vann han även Primeira Liga och Taca de Portugal (portugisiska cupen) med Sporting.

Kort sagt, en drömsäsong för Jardel som visste att FIFA World Cup 2002 var runt hörnet och det florerade även rykten om en eventuell övergång till FC Barcelona, som hade återuppväckt ett tidigare intresse för honom. När Scolari offentliggjorde sin trupp till turneringen fanns inte Jardel med på listan, och namn som Edilson och Luizao dök i stället upp, anfallare som spelade i Brasilien och hade betydligt sämre målsiffror än Sporting-spelaren. Det ryktades att Scolari föredrog att inte kalla upp honom på grund av hans starka karaktär och hans deltagande i förnedringen av Copa América 2001.

Fallet

Den brasilianska anfallaren påverkades mycket av att bli exkluderad från VM-truppen och han gick samtidigt även igenom en skilsmässoprocess, en mix som ledde honom in i en depression och senare förvärrade ett drogberoendeproblem som Jardel själv senare skulle erkänna hade börjat redan när han var Porto, men 2002 nådde det en ny nivå. I december 2002 åkte han hem till Brasilien och förklarade därifrån att han inte ville återvända till Sporting, vilket blev starten på vissa rättsliga tvister.

Hans mentala tillstånd och beroendeproblem ledde också till en försämring av hans fysiska tillstånd. Sommaren 2003 nådde den portugisiska klubben och Bolton Wanderes en överenskommelse om Jardels underskrift man han lyckades aldrig visa ens en liten del av sin sanna förmåga där. Så skulle en resa runt om i världen börja för en spelare som aldrig skulle återvända till den han en gång var. Italien (Ancona), Argentina (Newell's), återkomst till Portugal (Beira-Mar), Cypern (Anorthosis Famagusta), Australien (Newcastle Jets), Bulgarien (Cherno More) och flera klubbar i Brasilien var Jardels destinationer innan han slutligen gick i pension 2011.

Han gick från att ha varit en av världens bästa målskyttar med ett snitt på över ett mål per match under sex säsonger i portugisiska och turkiska ligan, till att bli en marginalspelare i småklubbar nästan över en natt. Tyvärr kommer vi aldrig få svar på hur stor Jardel hade kunnat bli om hans dröm om att spela för en storklubb i Europa hade införlivats.
Nathan Annan är från Sydafrika och älskar att skriva, och detta framför allt om favoritsporten fotboll. Nathans intresse för fotbollen väcktes sent men efter att ha sett några matcher på plats i hemstaden Johannesburg under Sydafrikas fotbolls-VM 2010 var han fast.