Parmas gyllene era
I dagens fotboll är en stor finansiär något som kan förändra en klubb i grunden och hjälpa dem att uppnå mål som under normala förhållanden skulle ta mycket tid, hårt arbete och till och med tur, och i de flesta fall blir omöjligt att bibehålla under en längre period. Nuförtiden har det blivit väldigt vanligt att se den här typen av investeringar och det är därför det idag kan verka normalt för de flesta fotbollsfans. Men på 80- och 90-talen var detta sällsynt och effekten var därför ofta snabbare och säkrare när det väl skedde.Här kommer vi att prata om Parma, en liten italiensk klubb som tack vare investeringar som företaget Parmalat gjorde i slutet av 1980-talet och under 1990-talet lyckades positionera sig som ett av de stora lagen i Italien och Europa, även om det medförde negativa konsekvenser för klubben i ett senare skede.
Parmas historia
I december 1913 bestämde sig en grupp före detta spelare från Verdi FC, en fotbollsklubb som bildades några månader tidigare i provinsen Parma, för att starta en egen klubb. Sedan grundandet spelade de sig upp genom de lägre divisionerna av italiensk fotboll tills två nästan raka nedflyttningar tog dem tillbaka ner till Serie D och en efterföljande konkurs 1968, vilket tvingade dem att likvidera de flesta av klubbens tillgångar.Året därpå uppnådde AC Parmense, en annan klubb från regionen, uppflyttning till Serie D och lyckades 1970 få licensen från Parma FC, vilket gav dem rätten att använda klubbens kvarvarande tillgångar samt alla dess identitetselement som till exempel designen och färgen på t-shirten och emblemet. Detta skapade en återfödelse, inte bara institutionellt utan även sportsligt. Detta ledde till att de slutligen lyckades avancera till Serie B, med tränaren Cesare Maldini på bänken och backen Stefano Pioli på plan som gjorde målet som ledde till klubben uppflyttning.
Den gyllene eran
1987 var Parma en etablerad Serie B klubb som strävade efter att nå toppligan Serie A. Man fick ett viktigt sponsringsavtal med företaget Parmalat som var i ett skede av betydande världsexpansion, och klubbens styrelse beslutade att Parmalats VD, Calisto Tanzi , skulle bli en del av klubbens ledning.Ett par år senare värvade Parma Nevio Scala, en italiensk mittfältare som hade haft en fin karriär i Serie A som spelare och tog sina första steg som tränare. Hans enda erfarenhet som manager var ett år vid rodret för klubben Reggina, som han lyckades ta från Serie C till Serie B. Under sitt första år med Parma lyckades han få upp klubben till Serie A för första gången i klubbens historia, trots diverse extraordinära incidenter som inträffade på Ennio Tardini. Detta var början av en era oöverträffad framgång för Parma.
Under det första året i Serie A och med ökande stöd från Parmalat, bestämde sig Parma för att använda de tre utländska platserna som var tillgängliga vid den tiden i ett Serie A lag, för att ta in toppspelare som brasilianska målvakten Claudio Taffarel, belgaren Georges Grün och vårt svenska stjärnskott Tomas Brolin. Den säsongen, efter en tveksam start, lyckades de ta några viktiga segrar mot några av de starkaste lagen i Italien vid den tiden som AS Roma och Sacchis AC Milan. Tack vare dessa framgångsrika matcher slutade de på sjätte plats i Serie A och kvalificerade sig för UEFA-cupen, vilket var möjligt tack vare sanktioner mot Milan.
Under den följande säsongen, 1991/1992, vann Parma sin första stora titel genom att vinna den italienska cupen mot Juventus efter att först ha förlorat med 1-0 i första matchen, målet gjort av Roberto Baggio, men sedan lyckades vända genom att göra två mål (Alessandro Melli och Marco Osio) i den andra matchen. Under denna tid köpte Tanzi 98% av klubben och delegerade ansvaret som klubbens ordförande till sin son.
1992 skulle den lovande colombianska forwarden Faustino Asprilla anlända från colombianska Atletico Nacional. Med Asprilla i laget kunde Parma växla upp ytterligare och kom att vinna Cupvinnarcupen 1993, och Asprilla kom att bli en viktig pjäs under de följande säsongerna. Säsongen 1993/1994 skulle laget förstärkas ytterligare i form av Roberto Sensini, en argentinsk försvarare som köptes in från Udinese, och den talangfulle Gianfranco Zola från Napoli. Med sin växande styrka i och med sina profilvärvningar kom de att vinna den Europeiska Supercupen (numer UEFA Super Cup) och nå finalen i Cupvinnarcupen åter igen, även om de denna gång förlorade mot George Grahams Arsenal.
Varje år blev investeringarna större och större då Tanzis avsikt att förvandla Parma till en europeisk supermakt växte. Härnäst värvades den lovande Stefano Fiore, Dino Baggio från Juventus, Fernando Couto från FC Porto och dessutom återvände den rutinerade backen Roberto Mussi. Med alla nya spelare i laget lyckades man vinna UEFA-cupen och slutade dessutom trea i Serie A.
Hristo Stoichkov, Filippo Inzaghi, Fabio Cannavaro, Lilian Thuram, Enrico Chiesa, Hernan Crespo, Juan Sebastian Veron, Ariel Ortega, Marco Di Vaio, Paulo Sousa, Adriano, Adrian Mutu, Alberto Gilardino och Matías Almeyda, och inte att förglömma den unge Gianluigi Buffon, är några av namnen som värvades till Parma under de följande åren, och med dessa spelare i laget kunde klubben vinna ytterligare två italienska cuper, en italiensk Supercup och ytterligare en UEFA-cup titel.
Allt kollapsar
Parallellt med Parmas tillväxt hade företaget Parmalat växt enormt, vilket gjorde Tanzi till en viktig och känd figur i Italien och Europa. Men i november 2003 avslöjades det att Parmalat hade enorma skulder och var på väg att gå i konkurs, vilket ledde till Parmalats fall.Livsmedelsföretaget var fotbollsklubbens främsta stöd, så Parmalats fall resulterade i att ett stort antal spelare fick lämna laget för att hålla Parma i ett ekonomiskt skick som skulle tillåta dem att fortsätta i Serie A, men detta ledde också till ett sportsligt fall. Den här historien slutade med att Tanzi 2010 dömdes till 18 års fängelse för misskötandet av hans företag, och slutligen till att Parma fick reformeras och starta om i Serie D några år senare.
Följ oss
